Tonfisken som smet





Det är torsdag och jag tänkte visa saluhallen i Marbella för Evelina, mitt bonusbarnbarn, och hennes pojkvän Pontus eftersom båda är intresserade av mat och saluhallar.

Det var inte så mycket folk utan vi kunde fritt strosa runt och titta på allt som erbjöds. Fisk och skaldjur i alla former, kött, frukt, grönsaker, kryddor, oliver i diverse inläggningar. Det var ett tag sedan jag var där och det är alltid trevligt att prata med de som jobbar där.

Förutom att botanisera bland alla godsaker finns det flera restauranger och barer som är specialiserade på olika typer av mat. En ostronbar som även serverar andra smårätter, en vinbar som förutom dryck erbjuder ost och charkuterier av olika slag, flera tapasbarer, en sushibar och en ölbar där de serverar belgiskt öl i alla de smaker.

När man blir hungrig kan man gå till vilket stånd som helst och köpa det man är sugen på, sedan går man till saluhallens restaurang, eller till någon av de andra restaurangerna, så lagar de till det man köpt. Det kostar ca 4 euro för att få det tillagat.

Jag föreslår att vi köper en bit tonfisk eftersom Pontus är osäker på om han ätit det tidigare. Det blir en rejäl skiva så jag ber dem att dela den i två bitar så kan vi äta halva på restaurangen och så tar jag med mig den andra hem. Vi betalar och styr kosan mot den lilla restaurangen med terrass. Det är mycket folk men servitrisen visar oss ett bord som är ledigt. Vi beställer dricka; vatten, coca cola och öl. När drycken och brödet kommer in beställer vi en tomatsallad och ber dem tillaga ena halvan av tonfisken. Servitrisen kommer tillbaka efter att ha lämnat vår halva som ska tillagas i köket och meddelar att hon har lagt in den andra halvan i kylen, det ska jag komma ihåg när vi går därifrån.

Vi pratar, dricker, äter bröd men avvaktar att börja med salladen till tonfisken kommer. Tiden går fort. Alla gästerna vid de andra borden får in mat i olika omgångar men vår tonfisk låter vänta på sig men det är inget som stör oss utan vi pratar vidare. Efter ca 20-25 minuter kommer servitrisen fram och frågar om tonfisken var till belåtenhet. Tonfisken frågar jag och ser förvånad ut. Vi har inte fått någon tonfisk ännu. Hon ser ännu mer förvånad ut och springer till köksluckan och frågar var tonfisken är. Hon får svar och rusar in i köket.

Ut kommer den kvinnliga kocken och servitrisen och kocken pekar på bordet bredvid oss varpå servitrisen börjar prata mer och mer högljutt. De rusar återigen ut i köket och servitrisen kommer snart fram till vårt bord och är upprörd och lite nervös. Hon säger att vår inköpta tonfisk serverats till gästerna vid bordet bredvid. Åh nej! Klockan är över tre och fiskestånden har nog stängt. De erbjuder sig dock att försöka köpa en ny bit tonfisk till oss men jag avböjer och ber dem tillaga den som ligger i kylen och som jag skulle smaska på hemma. Jag frågade också varför inte de vid bordet bredvid hade sagt något och det visade sig att de ha beställt ventresca, som är en fantastisk del av tonfiskens mage, och hade inte tänkt på att de fått mer än de beställt. Ja, så kan det vara. Väldigt snabbt kommer den vällagade och goda tonfisken och vi åt en härlig lunch.

När vi skulle betala kom den kvinnliga chefen ut och bad om ursäkt och sa att det var “una tontería” (helt galet) att de kunde ha gjort en sådan miss. Det var inte jättefullt på restaurangen, de var inte stressade, inga komplicerade beställningar etc. Det slutade med att hon fick mitt kvitto på tonfisken som jag hade köpt. Vi betalade inte något för dubbla drycker, sallad, tillagning eller bröd. “Min” servitris bad tusen gånger om ursäkt och såg väldigt ledsen ut men när vi går, går jag fram till henne och klappar henne på armen och tackar för idag. Dricks fick hon också för vem kan inte göra fel ibland... Det var väl tur att det var jag som var gästen, och inte en första-gångs-kund, eftersom jag har varit där väldigt många gånger och vet hur bra det kan vara.

Saludos y hasta pronto,

Rosa