Januari 2020. Året har just börjat och jag ser fram emot många roliga resor. Madrid i januari, Stockholm i februari och i mars då jag ska upp tre dagar för att gå på kurs och lära mig hur man bakar surdegsbröd. I slutet av mars en resa till Palma de Mallorca för att besöka vänner. I april är det dags för SWEAs årsmöte i Budapest och därefter ska jag fortsätta till Amsterdam där jag aldrig har varit. Januari och februari går fort. Dagarna avlöser varandra med alla aktiviteter som frukostmöten, luncher, styrelsemöten, årsmöten, Club Eriks-gäster som kommer till Marbella, frissan, skönhetssalong – jag måste ju vara vacker också.
Ett mindre trevligt inslag blev det också i Benalmádena när jag var där med en kund och då vår chaufför blev nedslagen mitt på eftermiddagen. Detta följdes av polisförhör, sjukhusbesök och en vecka senare vittnade jag i domstolen – på spanska. Jag var lite rädd och nervös eftersom den som slagit ner vår chaufför också fanns i rättssalen.
Min svärdotter Louise och minsta barnbarnet, Mila, kom till Marbella i mars och åkte hem den 13 mars. Club Eriks-gästerna skulle åka tillbaka 14 mars. När de åkt iväg till flygplatsen går en god vän och jag ut och äter på kvällen för att fira sista kvällen “i frihet”. Kl 00.05 kommer polisen in på restaurangen och säger åt oss att gå hem. Det är utegångsförbud. Nej, ännu värre vi försätts i karantän.
Vad händer? Vad gäller? Vad får vi göra och vad får vi inte göra? Svaret var ganska enkelt. Stanna hemma. Gå bara ut och handla när det är nödvändigt. Annars stanna hemma. Ja men det är nog bara ett par veckor så det går ju bra. Dessa veckor blev till månader.
Nya relations- och umgängesmönster upprättades ganska snabbt. Videochattar med vänner och familj. Videomiddagar. Videomatlagning. Videokonferenser och alla möten digitalt. Det blev också ganska snabbt att inrätta nya rutiner. För mig är viktigt att ha rutiner när livet förändras.
Telefonsamtal, videochattar, matlagning och att plugga spanska blev för mig väldigt viktiga inslag i min nya vardag. Som många andra rensade jag också skåp, lådor, papper, böcker... till och med klädnypor.
Veckor blir till månader och lägenheten är både min trygghet och mitt fängelse. Jag hade bestämt mig för att lära mig nya saker varje dag och framför allt plugga spanska flera timmar om dagen. En av sakerna som jag aldrig testat tidigare var en spansk dejtingsajt. Det kanske kunde vara upplyftande och det var ju helt riskfritt eftersom vi alla satt i karantän och inte kunde träffas…. Tidsfördrivet införskaffades och jag hade många roliga, chattande timmar. Speciellt en som jag chattade med i två månader, vi hade både roligt och trevligt. Karantänen upphörde och med den dejtingsajtens spänning.
Sommaren kom och jag såg fram emot att kunna resa runt i Andalusien och jag besökte Jerez, Sevilla, Cádiz och Barbate. Underbart att få åka runt och få nya intryck och upplevelser. Oron runt om i världen var påtaglig och det fanns inte i min sinnevärld att åka till Sverige. Sommaren gick mot sitt slut och mina vänner från norra Spanien hade valt att inte komma till Marbella i år på grund av pandemin.
I mitten av augusti var jag i Málaga och firade min födelsedag tillsammans med en väninna och då bestämde jag mig för att flytta till Málaga för ett tag framåt. Sagt och gjort. Jag hittade en lägenhet som jag hyrde och flyttade in i – allt inom en tvåveckorsperiod. När jag åkte tillbaka till Marbella kändes min lägenhet som ett fängelse, vilket den också hade varit. Det var flera gånger som jag var i Marbella utan att ens gå upp i lägenheten.
Jag hann bo i Málaga i nio veckor innan perimeterkarantänen slog till och eftersom jag är skriven i Marbella och inte hade några särskilda skäl att åka mellan Málaga och Marbella flyttade jag tillfälligt tillbaka till Marbella. Jag tog med mig det nödvändigaste och ni som känner mig förstår vad det var. Just det. Alla mina köksgrejer som jag tagit med mig till Málaga och maten och dess tillbehör. Dator, laddare, lite kläder, skor och väskor så klart fick återvända till Marbella.
Jag började tappa modet. Jag tappade minnet. Glömde saker. Var rastlös och otrygg. Fick ingen struktur på min tillvaro. Jag saknade min familj och mina vänner i Sverige. Jag saknade mitt jobb som fullständigt dog i och med pandemin. Jag kände mig vingklippt på många sätt. Jag var lättretlig och tyckte få saker var roliga. Däremot började det växa fram en känsla av att jag trivdes bättre och bättre i min lägenhet i Marbella som jag har haft sedan 1996. Mitt kök var min trygga plats där jag kunde laborera med min matlagning, hitta nya recept, baka matbröd. Med kalljästa frallor i kylen över natten som jag bakade ut på morgonen spred sig den underbara doften i mitt hem och gjorde det hemtrevligt och mysigt igen.
Jag bestämde mig för hur jag skulle fördela min tid mellan Málaga och Marbella när perimeterkarantänen upphörde. Jag har Marbella som min fasta punkt och när jag är i Málaga är jag där på semester blandat med lite jobb och så kopplar jag av och kan dessutom hitta nya ställen till kommande event. Nu blev jag lugn igen och jag pendlar mellan den lilla staden Marbella och den förhållandevis stora staden Málaga. När jag hade tagit det beslutet kunde jag också finna en ro och få något så när struktur på min vardag.
Men det är sak som verkligen fattas och det är mitt jobb. Jag saknar att jobba. När jag skickade ut julkort till kunder och affärsbekanta i december kom det med vändande mail en förfrågan om jag kunde tänka mig att ordna en liten lunch för en kunds räkning i januari. Självklart! Sedan den dagen har jag fått så mycket energi och ser ljust på framtiden igen när jag väl kan sätta tänderna i några roliga konferensupplägg, bröllop, resor ja vad som helst som kan peppa mig.
Vad är då mina minnen och erfarenheter från 2020? Under vårens karantän lärde jag mig väldigt många nya saker, inte minst höjdes min nivå i spanska språket rejält. En annan sak var att umgås och jobba ännu mer på distans än jag brukar. Varför har vi inte haft videomiddagar tidigare? Det är också viktigt att inte tappa modet utan att se möjligheterna, att ta hjälp av sociala medier och att vara aktiv. Att hålla kontakten med alla man tycker om och att måna om sig själv är en annan viktig ingrediens. Att ge mig själv tid till eftertanke och att få hjälp på vägen med en “psykologtimme” varje vecka för att utvecklas vidare trots detta konstiga tillstånd och för att hitta balans i livet hjälpte mig mycket. Att glädjas åt allt bra runt omkring mig som faktiskt finns och att glädjas varje morgon åt att jag får vakna frisk och se allt vackert i min närhet. Att hålla humöret uppe. Min räddning många gånger har just varit min balkong och närheten till havet som ger mig sådan ro. Tänk att nu i januari ha förmånen att sitta och äta frukost på balkongen och se solen glittra sig i havet efter den magiska soluppgången.
Jag är tacksam för 2020 för det har gett mig en annan syn på vad som är viktigt i livet och jag har lärt mig att prioritera bättre. Jag har också provat på att flytta även om det har blivit lite hattigt hittills. Flytten hade aldrig ägt rum om inte pandemin funnits.
Nu har jag visserligen ett antal bonos, eller vouchers, för olika flygbiljetter som jag inte kunnat utnyttja under året så jag hoppas att jag kan göra det innan december 2021 är till ända för då går de ut.
Just i skrivande stund kommer beskedet om en ny perimeterkarantän… men det får bli en annan blogg om det.
Saludos y hasta pronto,