Efter 90 km kommer jag fram till Antequera med sina 45 000 invånare. Denna livliga marknadsstad har sedan länge haft en strategisk betydelse först som romarnas Anticaria och senare som morisk gränsfästning som försvarade Granada.
Bilen parkerar jag mitt i centrum och bestämmer mig för att ta en promenad för att utforska staden. Jag går på en av huvudgatorna och snart kommer jag fram till mercadon, saluhallenen, och som alltid när jag besöker städer, oavsett var i världen, går jag till saluhallar och matmarknader. Just där får man en känsla för hur stadens innevånare lever sitt vardagsliv och man får en uppfattning om matkulturen.
Det är en fin liten saluhall och här finns allt man behöver; frukt av alla de slag, grönsaker, kött, fågel, fisk, nötter, oliver, bröd, bakverk och blommor i en salig blandning. Jag strosar runt och insuper alla olika dofter och inser snart att det är dags för en kaffe. Efter kaffet, som jag intog på ett av stans många kaféer, fortsätter jag mitt strövtåg och styr kosan mot Castillo Arabe. Det är ett morsikt slott som byggdes på 1200-talet. Jag går in genom den vackra porten, Triumfbågen, Arco de los Gigantes, för att ströva runt slottsmurarna och beskåda den vackra utsikten över staden från Torre del Papabellotas.
Turen fortsätter sedan till stadsmuseet som ligger i Palacio de Nájera som är från 1700-talet. Det återstår mycket att se bl a Plaza de Toros som är från 1800-talet och inrymmer ett tjurfäktningsmuseum. Likaså den mycket sevärda kyrkan, Iglesia de Nuestra Señora del Carmen, som har en stor altartavla i barockstil.
Efter ett par timmar bestämmer jag mig för att åka upp till El Torcal som är ett område 7 km från Antequera, ett naturområde med en mäktig samling av kalkstensformationer som har slipats av vinden under många, många år. Innan jag åker upp dit tar jag mig till utkanten av staden för att titta på de tre stora förhistoriska dösarna. Det sägs att det kan ha varit gravkammare för stamledare. Två av dösarna – Viera och Menga – står bredvid varandra medan den tredje ligger en kort bit därifrån. Menga sägs vara äldst och är mellan 4 000 och 4 500 år gammal.
Väl framme i El Torcal finner jag en fantastisk natur med spännande stenformationer. Detta område är mycket populärt med flera olika vandringsleder (2-timmarsturer). Det finns också ett mycket rikt djurliv häruppe med rävar, vesslor, örnar, hökar och gamar. Sällsynta växter och blommor finns det också gott om, till exempel flera sorter av vilda orkidéer.
Klockan är inte mer än tidig eftermiddag och strax spansk lunchtid så jag bestämmer mig för att fortsätta min upptäcktsfärd. Jag fortsätter mot byn Fuente de Piedra med sina 2 000 invånare. Snart kommer jag fram till stadens torg, Plaza de la Constitución. På en av torgets restauranger slår jag mig ner vid ett tomt bord och runt omkring sitter det fullt av spanjorer och njuter av sin lunch, kaffe eller dryck på lördagseftermiddagen. Barnen leker på torget, föräldrar, mor- och farföräldrar samtalar livligt och jag njuter av allt tjatter och liv. Jag beställer in lite tapas (smårätter) och det blir alcachofas a la marinera, (kronärtskockor i härlig sås) och gambas al ajillo (räkor i vitlök) och bröd. Mums vad gott!
Fuente de Piedra är mest känt för la Laguna de Fuente de Piedra som är den största av flera sjöar i ett våtmarksområde norr om Antequera där det finns ett rikt fågelliv. Tidig på våren varje år kommer många flamingofåglar hit för att häcka efter att ha övervintrat i västra Afrika. Förutom flamingo finns hägrar, biätare och många sorters gäss och änder.
Nu går färden hemåt och jag tar de mindre vägarna så jag kan se några byar till och jag börjar med Humilladero som har 2 900 invånare. En söt liten by men ack så tom den är så här på lördagseftermiddagen. Det verkar som om alla sover siesta. Jag fortsätter förbi de många olivodlingarna. Här framställs olivolja på fabriker runt om i byarna. Så klart blir det lite olivoljeinköp på vägen hem. Jag passerar sedan byn Mollina som har några flera invånare, 3 500. Också en fin liten by och på infarten till byn har de konstruerat olika djur av träd som välkomnar oss.
Alla byarna har sina egna fiestas och ferior som är värda att besöka. Då ställer ofta alla byns invånare upp och gör dagarna, och nätterna, till oförglömliga minnen.
Dagen går mot sitt slut och efter en lång dag är jag åter i Marbella och det är dags att ta det lite lugnt efter heldagsutflykten som bestått av många nya, härliga intryck och upplevelser
Vi ses snart! Hasta pronto!
