Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

Stressig utsikt från en bar

Rose-Marie Wiberg - lördag, juni 11, 2016

Stress på hög nivåEfter en trevlig sommarlunch med väninnor på Dominion Beach kör jag hem min väninna Laila. Hennes man ringer och de ska mötas på den nyöppnade restaurangen Los Tres för att ta en eftermiddagsdrink och jag blir medbjuden. Det blir en trevlig avslutning på denna eftermiddag.

Min bil parkerar jag på gatan utanför restaurangen. Lailas man Ove och deras hund Jagger väntar på oss i baren som har utsikt över gatan. Vi beställer och pratar om ditten och datten. Mitt över gatan ligger en svensk mataffär där man kan hitta mycket som man ibland kan bli sugen på ibland som utlandsboende.

Klockan börjar närma sig 19 och affären börjar förbereda stängning. Snart börjar skådespelet. Först springer en av kyparna från restaurangen vi sitter på rakt över gatan och in i affären. Och efter följer ännu en av våra kypare. De kommer ut med ett par liter mjölk och några fler varor. Strax efter kommer en nercabbad bil och tvärstannar utanför. Tre killar i yngre medelåldern rusar in och kommer ut med ett antal kassar fyllda med drycker. Nu är allt undanplockat utanför affären och de som jobbar där är beredda på att stänga. Då ser vi ytterligare en bil som kommer åkande i hög hastighet, parkerar på tvären och en kvinna slänger sig in genom de halvstängda dörrarna. Även hon gör inköp och åker sedan iväg.

Det här var ju spännande utsikt från en bardisk. Vi fortsätter att prata och snart blir samtalsämnet om att komma i sista minuten. Höjden är när en taxi tvärstannar utanför, en ung kvinna rusar ur taxin, in i butiken och kommer lika snabbt ut igen med en flaska vin i handen. Hur hann hon välja vin och hur hann hon betala? Strax efter stängningsdags kommer en man med sin bil och slänger sig ur den för att mötas av affärens stängda dörrar. Han slår uppgivet ut med armarna och skakar på huvudet.

Vi fortsätter vår konversation. Vi sitter alla med ansiktena mot gatan och jag slänger en blick på vägen då och då. Allt händer så snabbt. En liten vit bil kommer åkande uppifrån backen ner mot oss. Jag hör mig själv skrika rakt ut och sedan blir det tyst. Vi har svårt att ta in vad som hänt, den lilla vita bilen försökte väja för en annan bil som har stopplikt men det märkte tydligen inte den föraren. Den vita bilen kanar in i en av de parkerade bilarna och stannar ca en decimeter från min bil. En ung kille kliver ur bilen och ser chockad ut. Mannen i den andra bilen parkerar och kliver ur. Flera springer dit för att se om någon blivit skadad men tack och lov är de båda välbehållna. Efter en stund går jag till min bil för att parkera om den. Jag går fram till den yngre killen och frågar hur han mår. Han är vit i ansiktet och förmodligen chockad. Hans bil är helt demolerad på vänster sida, däcket hänger löst och bildelar ligger på gatan. Han är ledsen.

Nu börjar det riktiga skådespelet. Det pratas i telefon, rings till polisen, gestikuleras, pekas. Den parkerade bilen som blev påkörd var en av servitörernas på ”vår” restaurang så flera från restaurangen springer dit. Snart kommer pojkens mamma, polisen anländer efter att först ha kört fel, och en vän till mannen som orsakat olyckan kommer åkande. Alla pratar i mun på varandra och det vi hoppas är att de båda har försäkring som täcker deras skador. Efter någon timme har allt löst sig. Mina vänner och jag har pratat klart för idag och jag ska bege mig hemåt. Det var ett par händelserika timmar vid bardisken. Innan jag sätter mig i bilen pratar jag återigen med den unga killen och jag frågar hur det har gått. Mannen som körde ut utan att stanna har tagit på sig allt och båda har försäkring. Jag ser bärgningsbilen dra upp killens lilla vita bil för att köra iväg. Han ser sorgsen ut. Den ser ny ut. Frågan är om den går att laga.

Den här gången blev det inga personskador men fy vad snabbt livet kan förändras. Man vet så lite vad som ligger framför en. Jag tänker ibland på hur många gånger jag själv varit en hårsmån från att råka ut för något.

Det som hänt i dag är en del av vardagen. Stressa till affären, hinna handla, uppmärksamheten är inte på topp, snabbt, snabbt, snabbt ska det gå. Men jag tror att det är viktigt att stanna upp och fundera på varför vi stressar.

Det gäller att glädjas åt det vi har och att njuta av livet varje minut med så lite stress som möjligt.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie