Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

Mitt lyxliv fortsätter

Rose-Marie Wiberg - måndag, mars 20, 2017

Att kunna gå utan värk är en lyx för mig. Att gå en promenad i vårsolen med mina kryckor i sällskap och att det inte är tungt. Lätt går jag med ett leende på läpparna.

Ta en kaffe på den återigen öppnade glassbaren – då är det vår. Träffa vänner som dyker upp från när och fjärran. Att säga ja, jag följer med, när vänner ringer, utan att fundera på att det blir jobbigt att göra sig i ordning eller att transportera sig.

Prova nya restauranger som exempelvis den nyöppnade Gourmet Mercado mitt i Marbella. Eller varför inte prova en Guide Michelinkrog också den i Marbella med en avsmakningsmeny på 14 rätter i väninnors trevliga sällskap. En härlig kväll! Att lyssna på ett mycket bra föredrag på SWEA Professional om att kommunicera med färger. Tror inte att jag varit på ett SWEA-möte på ett år. Lyxen att titta på serier i det oändliga, läsa böcker, lyssna på musik. Inte ha en tanke på att prestera. Träna att gå på rätt sätt. Träna att sitta på rätt sätt. Träna att stå på rätt sätt. Att bygga upp muskulaturen i vänsterlåret som dragit ihop sig och blivit för kort.

De känns som om jag har missunnat mig massor av saker under lång tid men så är det så klart inte. Jag har bara inte orkat och nu återupptäcker jag livet och världen runt omkring mig och kan njuta av det – fullt ut. Vad sägs om att ha en irländsk orkester nedanför balkongen som spelar popmusik oavbrutet i sju timmar i två dagar och jag medryckande vrålar med inne i lägenheten? Galet härligt! För några veckor sedan hade jag blivit galen. Nu säger jag ja till allt roligt och nytt!

Mitt i allt detta lyxliv ringer ett par grannar från Bromma Kyrka i Stockholm som är på besök i Fuengirola och frågar om vi kan träffas eftersom de är i ”krokarna”. Jätteroligt för jag har ju inte varit i Stockholm särskilt ofta den senaste tiden och det var länge sedan vi sågs. Vi ses vid stadsparken i Marbella och går till en argentinsk restaurang för att äta lunch. Birgit är nästan 80 och Karl-Axel 80+. Vi pratar om ditten och datten och om alla deras resor och hur aktiva de är. De går ut på promenad varje morgon, går på gympa, påtar i trädgården, åker till sitt sommarhus i Dalarna, åker på utlandsresor, går på utställningar och föredrag, åker på konstresor etc och jag tycker att det är så häftigt att de håller igång så. De är riktiga förebilder.

Rätt vad det är säger Karl-Axel, ”Du vet på fredagar så vad vi än håller på med hemma slutar vi kl 17”. Jaså varför det frågar jag. Jo, varje fredag har vi AW hemma Birgit och jag och då gör jag en drink till oss med några goda tilltugg. Sedan lagar vi mat ihop, dukar fint vid matsalsbordet, går och klär om och gör oss lite fina för att sedan äta den goda middagen och dricka ett glas gott vin. Det är vår fredag. Annars blir ju alla dagar likadana och det går ju inte.

Jag nästan fäller en tår. Tänk vad fint att vid den åldern anamma AW, klä sig fint och avnjuta den gemensamt tillagade middagen.

Det är lyx det! Och jag måste tillstå att jag blir lite snällt avundsjuk och skulle också vilja ha det så vid 80. Eller kanske redan nu!

Den vardagliga lyxen är den bästa lyxen för mig just nu.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie