Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

Livet på Hospital Costa del Sol

Rose-Marie Wiberg - torsdag, januari 17, 2019

Rutinerna faller på plats efter det första omvälvande dygnet med ambulansfärd, fruktansvärd smärta, blodtryck på 180/90, kompetent och otroligt vänlig sjukhuspersonal, diverse röntgenbesök, både befogade och obefogade, och uppvaknandet på gynavdelningen till bebisskrik. 

Det är redan söndag och jag har legat här i tre dygn. 

Det blir ljust runt kvart över åtta då solen vågar sig upp. Även i denna annorlunda situation är jag lyckligt lottad. Tänk att få vakna upp och se ut över det blå Medelhavet och se Gibraltar som stolt reser sig i horisonten. Det gör mig glad och inger en känsla av tillfredsställelse och lycka att få bo här. Kanske inte just på sjukhuset men i Marbella.

Dagens sysslor börjar med en lugn timme då jag läser en bok, chattar med vänner, läser nyheter. Vid niotiden kommer frukosten. Inte den jag är van vid men teet är efterlängtat. Frukosten består av vitt bröd, "pitufo" som är en liten baguette, man får välja mellan olivolja eller marmelad som pålägg. Och inte att förglömma - de fyra Mariekex i ett litet paket som också serveras och ett paket socker så klart, så man inte lider brist på för lite sockerintag. I morgon hoppas jag på att få integral-bröd (fullkornsbröd) för det kan man beställa. 

Efter frukosten börjar morgonbestyren med byte av lakan och sjukhusrock, tvättning, insmörjning med olja så liggsåren håller sig borta, tandborstning och medicinering. Detta tar ett tag. Det krävs lite fantasi för att klara av morgonbestyren med ett ben fastbundet i en tyngd som hänger ner över sängkanten. Men det går bättre och bättre för varje dag. Jag sa till en i personalen som pysslade om mig att det värsta är att inte få tvätta håret på 14 dagar. Då svarar hon glatt: Det löser vi. Vi lägger dig tvärs över sängen och tar in ett stort handfat och tvättar det i sängen. Jag måste ha tappat hakan av förvåning när jag hörde det. Vilken lösningsorienterad personal! 

All personal på avdelningen är fantastisk. Kompetent, omvårdande, vänliga och har ett tålamod som jag beundrar. En av dem sa att det beror mycket på att de arbetar på en glädjens avdelning. Även om detta är vårdavdelning för gynkirurgi har kommit eller ska komma nya liv till världen, nyblivna pappor springer nervöst runt och pratar och jollrar och för det mesta glada mammor. Det är ju inga som är sjuka på den här avdelningen. Inte jag heller för jag har ju bara en trasig höft. 

Mitt humör är det inget fel på i alla fall. Jag har nu inrättat mitt liv efter det som hänt. Det som förgyller tillvaron är bra böcker, min dator så jag kan kolla filmer på kvällarna och nätterna, tur att jag har enkelrum, god frukt, den underbara utsikten och fantastiska vänner som besöker mig. 

Efter morgonbestyren är det fri tid fram till ettiden då det serveras lunch. Tre rätter. Oftast soppa som förrätt, en varmrätt, dessert och så klart vitt bröd. På varje matbricka till lunch och middag finns en matsedel med presentation av menyn och en innehållsförteckning. Jag nöjer mig med att äta varmrätten. Eftersom jag har lyckats gå ner 10,8 kg sedan den 3 oktober och ska ner minst 4 kg till så är det tillräckligt med en rätt och sedan komplettera med frukt och vatten. Just nu är jag så sugen på något annat än bara bröd till frukost eftersom jag inte vill ha olja eller marmelad så jag har bett ett par vänner ta med lite ost och gurka för att liva upp morgonmålet. 

Mellanmål som består av te eller kaffe med 8 (!) Mariekex kommer inflygande vid halv femtiden. Middagen serveras klockan åtta och sista dryckesbeställningen kan göras halv elva då dryckesvagnen far förbi och där man kan välja vatten, Tila, Lindblomste, vatten eller juice som kvällsdryck. 

Livet på ett sjukhusOftast är det också då de sista besökarna går hem, i alla fall på helgen. Besökstiden är generös från tidig morgon, halv nio eller halv tio till cirka halv nio på kvällen, men den tiden tänjer man tydligen på. Efter dryckesintaget är det en bra film som gäller och min lampa släcker jag vid midnatt då mina små ögon har fått nog och ögonlocken ramlar ner efter att jag hittat en skön ställning att sova i. I natt kunde jag med hjälp av anordningen ovanför sängen som jag fick igår vända mig lite, lite trots tyngden på foten så jag slapp ligga plant på rygg. Jätteskönt. 

Nu gurglar och småskriker en liten bebis som förmodligen är hungrig och jag rycks tillbaka till verkligheten, blickar ut över havet och ler. Livet är härligt om man är anpassningsbar och lever här och nu och gör det bästa av den situation som uppstår. För mig finns det alltid en mening med det som sker. Jag tror att det är för att ta det lugnt och koppla av mitt kaotiska liv hemma som varat alltför länge.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie