Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

Från -14 grader till +15

Rose-Marie Wiberg - fredag, januari 08, 2016

På väg med SAS till MarbellaEfter nästan tre veckors jul- och nyårsfirande i Stockholm är det dags att åka hem till Marbella på trettondagen. Det jag saknat mest är ljuset och min kudde.

Det var många år sedan jag var i Stockholm över jul. Det är säkert 10 år sedan. Och när jag senast firade nyår var nog år 2000. Tiden går.

Det är den tidiga SAS-flighten jag har bokat med avgång kl 06.25 från Arlanda. Jag lägger mig vid 23-tiden kvällen innan men är långt ifrån klar med allt som ska göras. Det är svårt att somna och min intention är att bara halvslumra och kliva upp vid tretiden för att packa klart, dammsuga, lägga undan sängkläderna, duscha, gå ut med soporna, plocka in disken i skåpen, stänga av frysen och tömma kylen.

Nu undrar ni säkert varför jag inte gjort det tidigare. Svaret är enkelt. Jag gör alltid så här när jag ska resa. Hur välplanerad jag än är kan jag inte förmå mig att fixa allt dagen innan, kliva upp, duscha och åka iväg. Det skulle kännas konstigt. Jag vill ha lite halvkaos innan jag åker.

Min hyrbil är fulltankad för det hade jag åtminstone gjort dagen innan. Jag släpar ut mina väskor genom porten, lägger in dem i bilen och startar min färd mot Arlanda kl 04.35. Minus 14 grader och mycket lätt snöfall. Tidvis är det dimma på vägen ut. Jag parkerar, lämnar nycklarna i den lilla lådan och går till busshållplatsen.

Málaga från luftenBussen kommer efter fem minuter. Vid terminal 5 stiger jag av med två väskor, handväska, datorväska och en liten påse med ömtåliga julklappar som jag har fått. En vänlig dam frågar om hon kan hjälpa mig av bussen med allt bagage. Jag ler och tackar. Hon vill även hjälpa mig in i avgångshallen. Hon tar en resväska och min handväska. Jag ser mig oroligt omkring. Tänk om hon har en kumpan som lurar bakom en stolpe som rusar fram och tar mina väskor.

Jag säger att jag klarar mig själv och tar väskorna ifrån henne. Nej, nej säger hon och greppar denna gång tag i den stora väskan och min datorväska och det blir jag inte lugnare av. Hon pratar och frågar. Jag lyssnar och svarar. Hon halvspringer, och jag efter beredd att rusa efter det eventuellt försvunna bagaget. Hon säger att hon har bråttom för hon jobbar på Arlanda och börjar sitt pass nu. Hon lämnar mig vid rulltrappan och springer själv upp för den. Hon vänder sig om och vinkar och önskar trevlig resa. Varför måste jag vara så misstänksam? Hon var ju bara vänlig och hjälpsam.

Incheckad och klar köper jag fyra böcker och beger mig till gaten. Frukost hinner jag inte äta på Arlanda och jag är inte speciellt hungrig. Det är snart dags att gå ombord. Allt har gått så smidigt. Jag känner mig till och med lite upprymd så här dags på morgonen. Vi är inte många som ska med planet bara ca 30 personer och ombordstigningen går snabbt. Jag får tre säten för mig själv på rad 4.

Belysningen släcks och vi kör ut på startbanan och snart är vi i luften. Flygvärdinnan berättar vad som kommer att hända härnäst och jag inser att jag kommer att bli serverad en gratis frukost. Raderna 1–11 är SAS Plus och då ingår det fri varm handduk, fri frukost och fri dryck under resan. Jippi. Mitt humör stiger ytterligare. Jag inser att jag gillar att bli lite bortskämd och uppmärksammad när jag flyger. Någon tänker säkert: det är inte bara då hon vill bli bortskämd och uppmärksammad…

Landar på Málagas flygplatsDen varma handduken kommer farande, en liten duk läggs på mitt lilla bord, frukostboxen serveras, teet hälls upp, det varma mörka brödet serveras från en fin korg, himlen utanför är rödsvart och jag mår som en prinsessa. Även om jag längtar hem så inser jag att jag vill ut och flyga snart igen. Vart har jag ingen aning om men flyga vill jag och uppassad vill jag bli.

När jag landar på Málaga flygplats är det + 15 grader och strålande sol. Det är nästan 30 graders skillnad men jag bylsar ändå på mig skinnjacka och halsduk men låter dunjackan hänga på ärmen. Underbart att vara hemma igen!

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie