Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

Förälskelse som ger energi

Rose-Marie Wiberg - onsdag, augusti 16, 2017

Förälskad i NerjaDet är söndag och en väninna och jag har bestämt att åka till Nerja för jag behöver åka dit och kolla några restauranger inför ett bröllop i slutet av september.  

Vi bestämmer oss för att sova över men utan att veta var. Vi har packat varsin övernattningsväska och ger oss av vid 10-tiden. Nedcabbat så klart.

Det är varmt och mycket turister i Nerja. Vi parkerar i närheten av Balcón de Europa och tar oss till de restauranger som jag vill se. Vi går från ställe till ställe men inget känns rätt för bröllopet. Det tar några timmar och till slut ger vi upp. 

Våra tomma magar och törstiga strupar, trots många glas vatten, gör att vi hämtar bilen och åker mot Frigiliana som min väninna gärna vill se. En liten by med drygt 3 000 invånare sex km norr om Nerja. Jag hade varit där för många, många år sedan men kom inte ihåg så mycket av byn. Frigiliana har blivit utsedd till kustens vackraste by och är också en av Spaniens 34 vackraste byar har jag läst. 

Vi slingrar oss upp för berget och kommer fram till byn. Här får man inte får köra bil inne i stan utan man parkerar i p-huset eller ställer sig utmed gatorna utanför stadskärnan. Vi ville se hur stor stan är innan vi parkerar och fortsätter därför upp runt stan men inser snart att om vi fortsätter hamnar vi i nästa by. Större än så är inte Frigiliana. 

Vi vänder och åker första bästa väg in i stan. Det är smala gator och snart möts vi av att gatan delar sig och båda gatorna är enkelriktade. Där tar det stopp. Det är inget annat att göra än att vända. Gatan är vanskligt smal men det finns ingen annan utväg. Jag lägger i backen, vrider ratten så långt det går, vrider åt andra hållet. Då händer det. Jag får motorstopp. Konstigt. Ja, ja, det är ju bara att starta igen. 

Bilen står nu rakt över den smala gatan och ingen kommer förbi vare sig bak eller fram. Jag vrider på nyckeln. Det säger bara klick. Jag vrider igen och det säger klick igen. Inte tillstymmelse till att vilja starta. Min väninna och jag tittar på varandra och börjar skratta. Bredvid oss ligger en bar så jag hoppar ur bilen och går in. Barägaren, som visar sig heta Chris, frågar glatt med ett stort leende hur jag mår och jag säger att jag mår utmärkt men min bil mår desto sämre och berättar vad som hänt. Chris säger att han inte kan gå från baren men det finns två andra män som kan hjälpa till. De kommer ut på gatan och inser att här behöver vi flytta på bilen eftersom vi stoppar trafiken från båda håll. 

Chris lämnar ändå baren när han inser att de andra killarna behöver hjälp. De tre männen puffar, pustar, skjuter på och jag försöker ratta runt så gott det går med avstängd motor. Till slut har de rullat den tillräckligt många meter så jag står bredvid en mur utanför baren. De öppnar motorhuven, kommer med startkablar, vrider på nyckeln men ingenting händer. Vi går in i baren, som ser väldigt trevlig ut, och beställer vin till min väninna och vatten till mig. Söndag eftermiddag strax före klockan tre. 

Jag ringer försäkringsbolaget och de ser till att grua, bärgningsbilen, kommer inom 40 minuter. Jag får två val. Det första är att de kör min bil till Marbella nu och vi får ta taxi tillbaka till Marbella. Det andra är att grua kör min bil till en verkstad i Nerja och att vi sover på hotell i två nätter. Valet är lätt. Vi beslutar oss för att stanna. Visserligen har jag ett telefonmöte med ett brudpar dagen efter som jag borde vara hemma till men innan jag åkte hemifrån la jag ner deras bröllopsmapp i min väska. Om utifall något händer och jag blir försenad. Tur! Eller magkänsla. När bilen lastats upp på bärgaren och jag vinkat adjö av den går jag in på baren, hoppar upp på barstolen och beställer en vatten till och ett glas vin. Alla skrattar gott. 

Nu måste vi börja fundera på nattens boende. Finns det några hotell frågar vi? Visst, säger den ena engelsmannen som verkar vara stamgäst och dessutom ha tillbringat de senaste timmarna på baren. Han är trevlig, artig och hjälpsam med glimten i ögat. "Det finns ett ställe som ni skulle älska" säger han. "Det ligger ca 5 minuter härifrån. Jag ringer och kollar om det finns några lediga rum." Det finns ett rum kvar och han bokar det. Eller rättare sagt två sovrum, ett litet kök och ett badrum. Vi sitter kvar på baren, beställer in några tapas, som till vår förvåning är otroligt goda, vilken kock de har. Lite mer dryck behövs och sedan sitter vi och pratar med ägaren och gästen. Snart ramlar det in flera gäster och baren blir full. Alla känner alla.

Så småningom checkar vi in på det lilla hotellet som är helt underbart. De har åtta rum och en fin patio där man äter frukost, ett kök där frukosten dukas upp och en takterrass. I den lilla salongen står ett bord med drycker, mest starksprit, nötter, glas, läsk, servetter. Det är bara att ta för sig och lägga pengar i avsedd burk. Vi ser att det finns flera flaskor gin som heter Miller’s och inser att det heter ju hotellet också. Det visar sig att det är ginproducentens dotter som driver hotellet.

Efter en strapatsrik dag är vi hungriga och ser fram emot en trevlig middag. Vi blir rekommenderade en restaurang och hotellet beställer bord åt oss. Vi sitter på en takterrass med en underbar utsikt och njuter av vår middag. 

Dagen efter äter vi frukost och sedan ger vi oss ut på stan. Det finns många små gränder som mer är av trappkaraktär än gator som går från den ”stora” gatan som går genom stan. Det är många hantverks- och klädbutiker varvat med små barer, caféer och restauranger som de flesta skyltar med att de har panoramautsikt. Vi shoppar både kläder och hantverk. Snart är lunchdags och vi väljer en spansk restaurang med spansk husmanskost.

Vi strosar vidare och upptäcker nya små gränder och affärer. Jag tror att jag har blivit förälskad i Frigiliana. Tyvärr måste vi byta hotell och tar nu in på ett vid infarten till centrum och skillnaden kan inte bli större. Detta hotell kan jämföras med ett svenskt stadshotell på 70-talet men rent och okej för att sova en natt men själen saknas. 

Kvällen ägnar vi åt en god middag på en plutteliten restaurang med få bord där ägarinnan är holländska och har bott 12 år i byn. Hon berättar hur bylivet är under resten av året och vi blev mer och mer nyfikna och förälskade i byn. Ja, vi pratade till och med om att hyra en lägenhet där under vintern för att kunna koppla av i en vacker miljö långt från stressiga städer med mycket trafik. Tänk vilka tankar man får när förälskelsen kommer över en.

Morgonen efter, det är frukostdags och vi kommer in i frukostmatsalen och möts av en servitör. Han är inte den största muntergök vi träffat men vi börjar ta för oss från det ganska välfyllda buffébordet. Så fort vi tar något med uppläggningsbesticken hinner vi inte ta mer än två steg så kommer servitören och rättar till det vi lagt fel. Eller om vi tagit någon mat från brickorna från fel håll är han genast framme och rättar till det. Det här är ju roligt. Vi går till buffébordet och ställer till oreda flera gånger för att se hur han reagerar. Vilka tonårsfasoner! Till slut får han jobbigt för det kommer fler och fler gäster som han måste städa upp efter. 

Efter utcheckningen väntar en taxifärd till Nerja för att hämta bilen. Det var startmotorn som hade gått sönder och blivit överhettad. Den var utsliten. 250 € mindre i plånboken men med en bil som startar. Det lustiga är att veckan innan hade jag haft bilen på årlig service men det var ingen som märkte att startmotorn inte var i prima skick. 

Vi åker till en strand utanför Nerja för att kolla en chiringguito som jag tänker ha strandlunchen på dagen efter bröllopet. Min väninna tycker att stranden är så mysig att hon vill stanna. Vi bestämmer att tillbringa några timmar i solen och inta en lunch för att prova maten. Vi sitter och pratar och som av en händelse frågar jag om min väninna hämtade ut sin legitimation i hotellreceptionen innan vi åkte och hon tittar på mig och gapar. Neeeej. Den ligger kvar på hotellet. Efter lunch packar vi in oss i bilen och styr återigen mot Frigiliana. Det finns nog någon mening med det. 

Förälskelsen går inte över, trots mycket turister, så efter ett par veckor bestämmer jag mig för att åka upp till Frigiliana igen och då med väskan packad för två nätter och med mina bröllopsmappar och dator i väskan. Jag vill sitta i pation på Miller’s och jobba i lugn och ro och dessutom upptäcka flera spanska små pärlor till restauranger. 

Frigiliana kommer att bli min by jag åker till när jag vill fylla på energi och njuta av att sitta på bytorget och titta på folk eller gå in på den trevliga baren där jag fick hjälp eller på den spanska restaurangen, även den med en underbar patio, där ägarinnan Rosario tar emot och där man går in i vardagsrummet och betalar middagen. Det får vara hur många turister och engelska pubar som helst men jag trivs.

Tänk vad ett motorstopp kan leda till.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie