Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

En vårutflykt för både öga och mage

Rose-Marie Wiberg - söndag, april 03, 2016

En vårutflyktDet är vår. Det är sol. Det är en sval morgon. Jag ska på utflykt. Vågar jag chansa på att vara barbent eller kommer jag att frysa? Jag blir hämtad av Björn och Bitte utanför mitt hus kl 10.30 och de få minuter jag väntar inser jag att det är kallt och lätta vindpustar gör det inte varmare. Det är som upplagt för en vårförkylning. Tur att jag slängde ner strumpor i väskan.


Vi åker västerut till Casares en av mina favoritstäder i bergen. Det är här Andalusiens anfader Blas Infante föddes 1885 och som invånarna i Casares är mycket stolta över. Att åka nerifrån kusten och ca 10 km upp i bergen är som att komma till en annan värld. Det är mil och åter mil av vackra böljande landskap. Små vita byar som känns utslängda lite här och var bland bergen. Just nu är det grönt och frodigt efter att det har regnat. Det har inte regnat mycket men tillräckligt för att sätta fart på grönskan.

Vi gör ett stopp vid getostproducenten där vi får provsmaka olika ostar som de säljer. Den vita färskosten smakar ingenting och jag frågar hur den ska användas. Flickan bakom disken berättar då att oftast steker man den och serverar antingen med honung eller rödvinsmarmelad. Det låter ju gott, får prova det hemma.

Nästa stopp är vid turistinformationen där vi går upp på Mirador de la Puerta de Ronda som är en utsiktspunkt. Härifrån tittar vi upp på staden Casares som är byggt mot berget och högst upp finns delar av en borg och en relativt nybyggd kyrka. Örnarna cirklar ovanför våra huvuden. Ibland känns de väldigt nära. Buskar med gula och blå blommor blandar sig med vildare taggiga växter som jag inte vet namnet på. Vi börjar prata om vad Mirador betyder. Den riktiga översättningen är burspråk eller en balkong som är inglasad och utkikspost. En plats där man ofta har storslagna utsikter.

Turen fortsätter in till stan och vi parkerar alldeles intill den pyttelilla mercadon, saluhallen, och tittar in där. Det är mycket frukt och grönsaker, ett par lådor med nyfångad fisk och en köttdisk där all slags kött samsas bredvid varandra, likaså kyckling. Efter att ha bott många år i Spanien är jag van vid det men mina vänner som jobbat med matvaror stor del av sitt liv reagerar så klart på att kycklingen ligger i samma disk som köttet.

Vi tar en liten promenad i stan och efter en stund blir vi kaffesugna och sätter oss på det lilla torget och beställer kaffe. Vi sätter oss utomhus och det är många som sitter både på och utanför serveringen, de samtalar högt och glatt – allt från barn till gammelföräldrar. Vilken ljudnivå!

VårutflyktSnart är det dags att åka vidare och efter bara ett par kilometer är vi framme, vi ska besöka keramiker Agneta Larsen. Bilen tuffar upp för den branta backen, den vackra dörren står på glänt och Agneta ropar vänligt hej. Som alltid välkomnas vi av ett leende och en värme som präglar Agnetas hem och ateljé.

Vi börjar med att gå in i stallet för att titta på Agnetas verk och det finns mycket vackert här. Vi fortsätter in i huset, beundrar färgerna, en vacker dörr, ett underbart tyg, trädgården och den ganska nygjorda inbyggda terrassen. Vilken underbar miljö både att bo och arbeta i. Det finns kakel och fat från Marocko och det ger en speciell inramning åt allt annat vackert.

Snart frågar vår värdinna om hon får bjuda på en färsk getost som hon tänker steka. Vi skrattar för Agneta kommer att bjuda på den ost som vi nyss frågade om hur man ska använda. Vi går in i köket och gjutjärnspannan ställs på gasspisen och olivoljan skvätts i. Pannan ska vara riktigt varm innan osten läggs i för annars rinner den ut och smälter. Den ska bara stekas ett par minuter på varje sida. Osten läggs upp på vackra små tallrikar och vi får hälla på honung själva. Vi sätter oss i trädgården och avnjuter den goda osten tillsammans med ett glas gott vin. En skål med oliver finns också på bordet och de är fantastiskt goda. Agneta berättar att hon får oliver och ägg av grannen och getosten köper hon hos den getostproducent vi nyss besökt. Vi tar oss sedan en tur till verkstaden och till det alldeles nybyggda lilla gästhuset. När det är dags att tacka för oss plockar Agneta timjan och rosmarin från stora buskar i trädgården som vi får med oss hem. Dessutom har jag köpt en vacker skål som Agneta har gjort.

Vilken harmoni, vilken livskvalité, vilken inspirationskälla och vilken färgsymfoni.

Trots att vi har ätit ost och druckit vin är vi nu sugna på lunch. Jag har beställt bord på en restaurang till 14.15 och vi kommer i alldeles lagom tid. Oj vad svenskt det blev – lagom. Nja vi kommer i tid. Efter moget övervägande bestämmer vi oss för att sitta i den lilla matsalen med den öppna spisen som sprakar eftersom solen har gått i moln och det blåser betänkligt på terrassen. Vi är på Venta Victoria (en venta är som ett värdshus, restaurang på landet). Min favoritventa i dessa trakter. Deras hemlagade paté som är gjord på champinjoner och tonfisk är ett måste för mig. Hahaha jag som inte har några måsten. Även chorizo i vin är en given förrätt. Det är byns slaktare som tillverkat korven och det känns att det är riktiga råvaror och inget potatismjöl i kroven som Björn säger. Varmrätten består av långkokta revbensspjäll med örtkrydda och vi gissar på rosmarin. Denna beställda maten och ett gott husets vin blir en perfekt lunch. En kopp kaffe får avsluta måltiden då vi mätta och belåtna åker tillbaka mot Marbella igen sex timmar senare.

Tack Björn och Bitte för en trevlig dag. Jag ser fram emot flera utflykter tillsammans.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie

PS. Klicka på en bild så får du se bilderna i större storlek