Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

En söndagsutflykt med guldkant

Rose-Marie Wiberg - måndag, januari 23, 2017

Tulpaner sätter guldkant på tillvaronAtt åka på söndagsutflykt och äta lunch på en venta (lite slarvigt uttryckt vägkrog) är alltid en upplevelse. Jag älskar söndagsutflykter. En start på nya veckan eller slut på föregående vecka. Nu har det blivit utflykter två söndagar i rad. En där jag planerade och bokade bord på en av mina favoritventor utanför Casares, Venta Victoria, och igår som var helt oplanerad.

Dagen innan frågade min väninna om vi skulle åka och äta en söndagslunch någonstans och jag svarade glatt att jag skulle tänka ut något utflyktsmål. På morgonen messar jag och frågar om det passar att vi åker klockan 12 från Marbella? Taget!

Vi åker upp mot Coín och jag letar efter en avfart som jag tidigare åkt av vid, men det var ett tag sedan. Vi åker förbi den ena avfarten efter den andra och jag hittar inte den jag tänkt mig så vi bestämmer oss för att svänga av mot Alhaurín el Grande. Mandelträden står i blom. Beroende på vilket väderstreck de ligger har en del till och med blommat över samtidigt som andra inte börjat. Olivträden, tomma på oliver men med grönsilvriga blad, breder ut sig på odlingarna. Apelsin- och citronträd är fulla av ljuvligt orange- och gulfärgade frukter. Det ser inbjudande ut. Hus och gårdar ligger utspridda på sluttningarna.

Vi kommer snart fram till en vägkorsning. Till vänster pekar skylten mot Málaga och Coín och den andra mot Alhaurín el Grande. Vi slingrar oss svagt uppåt och snart ser jag en venta som jag har hört mycket gott om men aldrig provat. Kanske blir det vår lunchrestaurang.

Vi fortsätter en eller två kilometer och snart är vi i utkanten av staden. Vi åker förbi en blomsterförsäljare med blommor på gatan och inne i trädgården. Vi säger båda åhhhhh tulpaner. Det står många färgglada hinkar med lika färgglada tulpaner utmed trottoaren och vi bestämmer oss för att vända. Lättare sagt än gjort på den smala gatan men vi hittar en avfart där vi kan svänga och orsakar naturligtvis trafikstockning när det kommer tre, fyra bilar till som alla ska åt olika håll och en mopedist som håller på att köra in i sidan på oss trots att vi står stilla och väntar på vår tur att åka ut på vägen.

Väl parkerad går vi över gatan och rakt fram till hinkarna. Vi pekar och vill ha alla. Vilken lycka att få tag på tulpaner! Ett vårtecken för oss nordbor. Jag pekar ut två vackra färger och mannen tar upp buketterna och svänger om en liten plastpåse om stjälkarna. Bladen är så där alldeles frasiga och knastrar härligt när jag klämmer på dem. Jag betalar glatt 12 € och tar varsamt emot buketterna. Det är först nu jag inser att de även säljer annat än tulpaner. Alla möjliga vårblommor trängs på sina vagnar och hyllor i små krukor. Jag fortsätter in i något som ser ut som ett förråd där väggarna är fyllda av vackra, stora fat, även de i färgglada färger. Jag vill ha nästan allt men inser att de inte får plats i min lilla lägenhet. Eller på balkongen.

Jag frågar tulpanmannen om han kan rekommendera en venta och han berättar att det finns en väldigt bra, billig och med god mat någon kilometer bort. Det är den vi åkte förbi. Än så länge är det lite för tidigt för lunch så vi åker in i stan och parkerar för att ta oss en kopp kaffe i vårsolen på Bar Rosa. Där sitter vi på ett fullsatt café bland spanjorerna som också tar sig en kaffe eller tapas. Efter någon timme åker vi vidare och nu ska vi göra två saker. Först åka tillbaka till blomsterbutiken och sen äta lunch. Klockan är strax före tre. Väninnan vill köpa ett stort fat och efter några felkörningar hittar vi tillbaka.

Nu åker vi tillbaka till ventan. Fullt på parkeringen vid restaurangen och nästan fullt på den stora parkeringen några meter bort. Vi klämmer in oss på en plats och hoppas att de andra bilarna kan köra ut.

Vackra tulpanerVentan Los Chaves är också full. Mer än full. Det är väntelista på säkert 25 personer så vi sätter upp oss på listan och väntar i den ganska lilla och trevliga baren. Matsalen är däremot stor och rymmer säkert drygt hundra personer. Vi ser bara spanjorer här, de äter, dricker, skrattar, applåderar, firar födelsedagar och pratar i munnen på varandra. Väninnan och jag tittar på varandra, vi skrattar och halvskriker att vi får prata med varandra när vi kommer ut i bilen igen.

Lunchen smakar gott och efter två och en halvtimme i detta härliga stim åker vi hemåt. Som det brukar, blir det en lunchutflykt på drygt 6 timmar. Och guldkanten är de vackra tulpanerna som nu förgyller mitt hem.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie