Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

En fullbokad lördag utan stress

Rose-Marie Wiberg - söndag, mars 20, 2016

På väg till besiktiningenMin lördag börjar med att det är dags för min trogna lilla bil att åka på besiktning. Vi har tid kl 09.41. När jag går till garaget strax före klockan nio har Marbella inte vaknat än. Det är mulet och det duggregnar. Nu börjar påskveckan och den bjuder alltid på regn en eller ett par dagar oavsett när den infaller.

På väg till industriområdet i San Pedro där ITV (besiktningen)  ligger är det bara ett fåtal bilar på vägen. Väl framme vid ITV upptäcker jag att det är fullt i väntrummet. Jag tar en nummerlapp och förbereder mig på en lång väntan, men inte då, efter fem minuter är det min tur att visa bilpapper och betala 29,88 euro. De flesta andra verkar vänta på drop-intider.

Varje gång jag är här blir jag nervös eftersom inspektörerna pratar så fort när de ropar ut vad jag ska göra. Blinka till höger, blinka till vänster, tryck på bromsen, sätt på vindrutetorkarna, dra i handbromsen, sätt på varningsljusen, kör fram, stanna, backa, öppna motorhuven. Och då. Det är då det blir pinsamt. Jag kommer inte ihåg var handtaget finns för att öppna motorhuven. Jag vet att det sitter under instrumentbrädan på vänster sida om ratten och dessutom långt in, men jag hittar inte handtaget. Jag ler mitt bredaste leende och ber inspektören att öppna motorhuven. Han öppnar dörren och sticker in handen under instrumentbrädan nästan ända ner till kopplingspedalen och vips så öppnas luckan. Puh! Allt annat går bra och jag gör rätt saker på inspektörens smattrande kommandon. Det går fort. Exakt 16 minuter enligt protokollet.

Lördagskaffe i MarbellaJag åker tillbaka mot Marbella, tankar bilen, parkerar i garaget, tar ut pengar i bankomaten, köper frukt och grönsaker i den lokala grönsaksaffären och bestämmer mig sedan för att gå till mitt favoritställe, Lekune, och äta frukost. Klockan är snart elva och det är en passande tid för frukost en lördag. På Lekune är rulljansen i full gång och det är enbart spanjorer som äter frukost.  De läser tidningen, pratar högljutt, umgås och jag njuter av stämningen. Jag tittar runt och märker att publiken inte är sig riktigt lik... Just det, de spanska turisterna har börjat anlända. Påsken är en viktig högtid och man firar den mest traditionellt i Andalusien. Spanjorer från de norra delarna av Spanien har tagit sig till kusten för att fira med vänner, kanske familj och släkt. Det blir många kära återseenden med kramar, omfamningar, skratt och prat om vad som hänt sedan de senast sågs.

Vid bordet bredvid mig sitter två unga män och diskuterar Spaniens politiska situation och de verkar vara väl insatta i det högst aktuella ämnet. En mamma med sina tre barn passerar förbi. Minstingen har en trumma på magen och trumpinnar i händerna och han trummar för glatta livet så hela gatan hör. Mamman låtsas trumma hon också och hennes händer virvlar runt i luften. Undrar om hon kommer att le lika vänligt mot sitt barn efter timmar och dagar av trummande.

Jag myser och inser hur bra jag har det när jag kan sitta i lugn och ro en lördagsmorgon, titta runt på mina medmänniskor och uppleva vardagslivet i mina kvarter. Jag njuter för fullt. Vilket härligt liv jag har. Livet som innehåller glädje, ja ibland lite sorg också så klart, livskvalité, ett kanonroligt jobb, frihet och harmoni som jag uppskattar varje dag.

Det är nu jag tänker på mitt nyårslöfte. Jag brukar aldrig ge nyårslöften men i år har jag gjort det. Löftet är att jag ska investera i mig själv på olika sätt utan att få dåligt samvete. Att bry mig om mig själv. Varje månad ramlar en pensionsslant in på mitt konto. Den allmänna pensionen har jag bestämt mig för att ta ut eftersom den inte har något efterlevandeskydd och jag tycker då att det är bättre att ta ut den och placera den på bästa sätt eller att leva upp den. Det är ett sätt att investera i mig själv. Det är också att jobba fyra dagar i veckan och på fredagen göra vad jag vill. T ex att läsa spanska för min lärare Julia eller att springa tvärs över gatan till Sara´s för att få pedikyr eller manikyr. När jag är på riktigt investeringshumör går jag dit bara för att tvätta och föna håret utan någon speciell anledning – utan bara för att jag vill bli fin och ompysslad även om jag ska sitta själv hemma på kvällen. Investeringen betyder också att jag försöker att äta hemma oftare och då så klart hemlagat som jag gör av de fantastiska råvarorna som vi har här.

Pendlandet mellan Stockholm och Málaga har jag också minskat på för det känns som om mitt tidigare resande med många möten, för att skapa nya kontakter i mitt företag Iniciativa, har gett utdelning. Det sliter på den lilla kroppen att flyga var femte, sjätte vecka. Nu åker jag upp alltmer sällan. Kanske det blir fyra gånger i år. Det finns en sak till och det är är tacka nej till eller avsäga mig ideella uppdrag hur roliga de än kan vara. Allt detta sammantaget är min investering i mig själv som jag är både glad och stolt över.

Nu är det dags att gå hem och fixa till mig lite för jag ska gå på Britten Emmes modevisning i eftermiddag. Till kvällen är vi ett gäng som ska gå på restaurang Garum och lyssna på sångerskan Monica Silverstrand och gitarr- och pianospelande Erik Grahn. De två kan få igång vilken publik som helst. Det blir en bra avslutning på en fullbokad lördag i full harmoni och utan stress.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie