Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

España-bloggen

En blogg om upplevelser, vardagstankar och smultronställen.

En utflykt som varade i 55 timmar

Rose-Marie Wiberg - måndag, april 11, 2016

Vårutflykt – Atlantkusten AndalusienOm en vecka kommer en konferensgrupp på 20 personer och vi ska göra en rundtur i delar av Andalusien. Programmet är klart, hotellen och restaurangerna är bokade. Nu gäller det bara att få ihop menyerna.

Tanken är att göra en dagsutflykt men för säkerhets skull packar jag ner ett par ombyten och en necessär. Vem vet vad dagen har att erbjuda?

Mitt första mål är Ronda för att titta på hotellet och de två restauranger som jag har fått tips om. Vägen upp är slingrig och när jag som chaufför blir lite yr av alla svänger kan jag tänka mig hur det är att sitta som medpassagerare. Idag är det bara jag i bilen som tur är. Efter att ha besökt Ronda fortsätter jag mot Setenil de las Bodegas som är en liten stad ca 15 km norr om Ronda. Vägen dit kantas av skyltar till de många bodegor som finns utmed vägen. Setenil de las Bodegas är delvis byggd inne i klippformationer som har skapats av floden Rio Guadalporcin som rinner genom staden. Här har det funnits bebyggelse sedan
2 500 år tillbaka.

Jag åker in i byn utan en tanke på att gatorna kan vara smala. Tur att jag har en liten bil. Snart hamnar jag på det lilla vackra torget och inser att jag får ställa bilen någon annanstans. När jag tar mig ner igen stannar jag och frågar en liten gumma som glatt lutar sig in i bilen och börjar prata – om allt möjligt. Till slut får jag reda på var jag kan parkera. Flera bilar står bakom och väntar på att få åka vidare men ingen tutar.

Klockan har hunnit bli närmare tre på eftermiddagen och det är lunchdags så det passar bra att besöka de restauranger som jag ska välja mellan till min kommande konferensgrupp. Efter att ha besökt två restauranger bestämmer jag mig för den på det fina lilla torget och där slår jag mig ner och äter en väldigt liten lunch, mer för att se hur mat och service fungerar.

Jag har ingen tanke på att åka hem så jag fortsätter mot Sevilla. Turen går på små vägar genom gröna landskap. Många fält är så där riktigt nygröna och de blandas med vin- och olivodlingar. Det finns inte många hus utmed vägen. Snart kommer jag ut på väg A 374 mot Sevilla. När jag ser skylten Jerez de la Frontera bestämmer jag mig för att åka dit först. Det känns som om det blir övernattning där. Jag passerar skylten till Arcos de la Frontera, en av de vita byarna, Los Pueblos Blancos. Dit har jag velat åka tidigare men det har aldrig blivit av. Jag svänger av och slingrar mig upp till staden som har varit bebodd sedan förhistorisk tid. Det finns flera vackra byggnader och på torget ligger Parador de Arcos de la Frontera med en fantastisk utsikt över staden.

Nu är det hög tid att boka ett hotell så jag väljer Sherry Park i Jerez. Jag kommer dit ganska sent för jag hittar inte rätt infart och det är likadant varje gång trots att jag har kartor. Jag åker runt stan hur många gånger som helst och stannar och kollar in min stora stadskarta av Jerez men jag förstår inte, jag hittar inte en enda gata som finns på min mobilkarta. Jag letar och letar men inget stämmer. Då inser jag att jag sitter och tittar på kartan över Sevilla! Väl framme kollar jag in hotellet, restaurangen och äter en lätt middag innan jag gör natt.

På morgonen äter jag en lång, god frukost. Deras frukostbuffé erbjuder det mesta. Efter frukosten packar jag ihop det lilla jag har med mig och åker till sherrybodegan vi ska besöka om någon vecka och sedan fortsätter jag mot Sanlúcar de la Barrameda. Det är en kuststad ca 30 minuter från Jerez som bland annat erbjuder en båtfärd genom Nationalparken La Doñana och den tar drygt tre timmar. Sedan äter man god fisk och goda skaldjur på någon av restaurangerna utmed havet. Det blir lunch med en skaldjurssallad och efter det färska langostinos från Sanlúcar.

Det här blir ju lite bakvänt med väderstrecken men jag åker nu upp till Sevilla för att kolla hotell och restauranger där också och då bestämmer jag mig för att ta den snabbaste vägen – motorvägen. Här tittar jag på rätt karta och hittar hotellet ganska snart, även om de ligger i den delen av staden där det är svårt att köra bil. Väl incheckad på det trevliga hotellet H10 Corregidor ger jag mig ut på stan för att hitta en Hop On Hop off-buss. Det är bästa sättet att ta sig runt så man får en överblick. En tur på en och en halv timme kostar 18 €. Kvällen avslutar jag med en middag på restaurangen som jag valt för gruppen.

Frukosten morgonen därpå intar jag i den fina pation som hotellet har. Fräsch frukost och gott bröd av olika sorter. 

Efter utcheckning sätter jag mig i bilen och tanken är att jag ska åka till Parque Natural de los Arconocales, korkeksparken, ett naturreservat som är döpt efter sina korkekar. Det är en gigantisk park där iberiska halvöns ursprungliga vegetation finns att se.

Utflykt i april med min bil _ AndalusienStrax innan byn Cuervo ovanför Jerez tankar jag bilen och får ett infall att be mannen i kassan kolla lufttrycket i mina framdäck för det verkar vara lite luft i dem. Speciellt det vänstra. Mannen skakar på huvudet och säger att jag måste åka till närmaste bilverkstad för att kolla om det inte är pyspunka. Sagt och gjort åker jag 20 km till och hittar tre verkstäder som lagar däck. Jag väljer en av dem och får snabbt hjälp. Då inser jag att jag inte har mer än 15 euro i kontanter och frågar efter en bankomat. Killen i verkstaden som just tagit bort mitt däck skakar på huvudet och säger att det kostar inte så mycket. Det sitter en skruv ordentligt fast i däcket. Efter 30 minuter är allt klart och jag frågar hur mycket det kostar. 5 euro säger däckkillen och jag tror att jag hör fel.  Han får 5 euro och ser glad ut och önskar mig lycka till.

Att hinna till korkeksparken är inte att tänka på nu för den stänger kl 14. Då ändrar jag väg och tar mig ut till kusten för att uppleva de städer som jag länge velat besöka, Vejer de la Frontera och Zahara de los Atunes, tonfiskens Zahara. Vejer de la Frontera ligger mycket vackert uppe på ett berg. Staden var en av de första orter som de muslimska styrkorna invaderade år 711. En stad väl värd att besöka med sina gamla byggnader, innanför muren ligger den arabiska borgen och kyrkan som byggdes på moskéns plats mellan 1300- och 1500-talet. Det finns också ett fint litet torg med flera restauranger. Det är lunchdags igen och denna gång blir det en god lunch på en marockansk restaurang.

Bilturen fortsätter förbi Barbate och till Zahara de los Atunes och jag slås med häpnad av den söta lilla staden och den enorma sandstranden. Namnet påminner om den viktiga tonfisknäringen i dessa trakter. Barbates kulinariska specialité är mojama, lufttorkad tonfisk som görs på samma sätt som serranoskinkan.

Efter denna dagsutflykt som blev 55 timmar lång och drygt 740 km på vägarna åker jag hem till Marbella för att smälta alla fina och vackra saker som jag har upplevt de senaste dagarna.

Saludos y hasta pronto,

Rose-Marie

PS. Klicka på en bild så får du se bilderna i större storlek