Stäng

Den här hemsidan använder cookies. Du kan läsa mer här: integritetspolicy.

Paradiset i inlandet – Provinsen Jaén

av Rose-Marie       •    TILLBAKA TILL SIDAN MED ALLA KRÖNIKOR   •    FAKTA OM JAÉN-PROVINSEN ››


DAG 1

Denna morgon börjar tidigt. Mobilväckning kl 05.00 – vilken okristlig tid att gå upp trots att det bara är ca två timmar tidigare än vanligt. Jag kliver upp för att packa. Ja, just det, packa, för det hade jag ingen lust att göra igår.

När klockan är 06.00 kliver jag ut genom min port där jag blir upphämtad för att åka till Plaza Mayor utanför Málaga. Därifrån startar resan till Paradiset i inlandet – Jaénprovinsen som ligger ca 20 mil norr om Málaga. Resan är tre dagar lång och det är Sydkusten – www.sydkusten.es – som arrangerar den och med på resan är de förträffliga guiderna Mats och Richard Björkman.

I deras beskrivning av resan kan man läsa följande: ”Av Andalusiens åtta provinser är Jaén förmodligen den mest okända. Det är inte lätt att konkurrera med etablerade vallfärdsorter för turister som Sevilla, Córdoba och Granada, men Jaén har en mängd egna pärlor som man först på senare år börjat lansera målmedvetet. Utbudet är stort, i flera fall unikt.”

Den första resan gjordes i höstas och jag hörde så många positiva omdömen om den så när jag såg annonsen om att det skulle bli en resa nu i april nappade jag direkt. Vad härligt att få tre dagars guidning, allt planerat, maten beställd, hotell bokat, utflykterna arrangerade och bussen framkörd utan att behöva ansvara för det själv – vilken lyx!

Bussen från Plaza Mayor i Málaga avgår kl 07.00 och vi styr vår kosa österut mot Nerja och Almuñécar där vi hämtar upp fler resenärer. Mellan dessa två städer övergår Costa del Sol till att bli Costa Tropical. Klimatet på Costa Tropical är tropiskt och lämpar sig för att odla avokado, mango och chirimoya (en söt frukt som inte är så känd i Sverige – Annona cherimola).

I Almuñécar finns det avokadoodlingar mitt inne i stan. I staden finns ett annorlunda hus som är byggt som en båt, Barco de España eller Casa Barco som det också heter. Härintill kan du se en video om huset.

För den som varit till havs mycket kanske detta kan vara en lösning på boendet när man kommer upp på landbacken.

Vi svänger av och tar oss norrut på den gamla vägen mot Granada som ligger vid foten av Sierra Nevada. Vyerna är mäktiga med de enorma bergen som reser sig mot himlen. Kontrasterna är också slående, den skira grönskan och i bakgrunden Sierra Nevadas snötäckta toppar. Vi slingrar oss upp genom Alpujarra i Granadaprovinsen – länk till mer om Alpujarra (på spanska), som är känd bland annat för sina hippies och sin serranoskinka som produceras i den högt belägna byn Trevelez. På vägen dit ligger kurorten Lanjarón där vattnet anses ha läkande effekt och där ett av Spaniens mest kända vatten på flaska – Lanjarón – produceras.

Det har regnat väldigt mycket de senaste dagarna och det är mycket vatten i området och även om vattenreservoarerna är ganska välfyllda så behöver de fyllas på efter den torraste vintern på 10 år.

Vårt nästa stopp är hos en olivoljeproducent i närheten av Baeza. Vår guide på olivoljemuséet Elena visar oss runt och berättar på ett bra och intressant sätt om hur olivoljeproduktionen går till. Vi får förstås provsmaka och inhandla dessa goda varor.

Jaénprovinsen är världens största olivoljeproducent med minst 60 milj olivträd. Vi åker en liten bit till och vårt nästa besök är hos en betydligt modernare producent som dessutom producerar ekologisk olivolja. Skillnaden i produktionen är inte så stor men vi får se en intressant film om hur det går till och som avslutning den traditionella provningen.

En av guiderna berättar också att man kan göra te på olivbladen och att de har en blodtryckssänkande effekt – kanske något att prova. Smått försenade, eftersom guiderna älskar att berätta om sina specialområden, åker vi till hotellet i Baeza för lunch och incheckning. Lunchen består av en mycket god Salmorejo - en kall soppa (recept på Salmorejo finns under fakta om Jaén i högerspalten), bröd, olivolja, köttfärsfylld och ostgratinerad aubergine, rött vin och efterrätt.

Vid femtiden är det dags för en guidad rundvandring i den vackra lilla staden Baeza med ca 16.000 invånare. Staden visar upp många vackra renässansbyggnader och finns på UNESCOs världsarvlista. Vi går runt i den gamla delen av staden och även här är Elena vår guide. Hon är mycket kunnig och berättar stadens historia för oss på ett mycket bra sätt. Många är de intryck vi får i arkitekturens värld och spanjorernas spännande historia som till stor del har präglats av det som hänt i de södra delarna. Morernas starka fäste i Andalusien, nästan 800 år mellan år 711 till år 1492, har förstås präglat de södra regionerna på olika sätt inom arkitektur, mat och språk.

Efter några timmar är vi åter på hotellet. Kvällen är fri – och tur är väl det efter dagens alla upplevelser och den tidiga morgonen. En trevlig kvinna i min egen ålder, Birgitta, och jag bestämmer oss för att stanna på hotellet på kvällen för både fötter och huvud behöver vila. Vi går till baren för att se vad som kan erbjudas där. Vi är tidiga klockan är inte mer än halv åtta och baren, tillika tapasbaren är tom.

Vi beställer cava och sitter och smuttar på den ganska länge. Efter någon timme börjar den lite elegantare tapasbaren, Paco, att fyllas av övervägande inhemska befolkningen men även några hotellgäster. Det är fotboll. Snart är det fullsatt och det är dags att beställa in några tapas för vi börjar bli hungriga. För varje glas dryck man beställer får man en tapasrätt. Detta är vanligt när man kommer bort ifrån turiststäderna. Vid vårt bord sätter sig ett par från Almuñécar och vi sitter och pratar någon timme innan det är dags att gå upp på rummet och prova kudden och inta sovställning. Den första dagen var trevlig, givande och intressant.

Fotogalleri från Jaénresan dag 1
.
Klicka på en bild för att se alla i större format.

DAG 2

Den här morgonen får vi sova lite längre.  Vi träffas kl 08.45 i reception och vi ska ägna dagen åt naturparken Parque Natural Sierras de Cazorla, Seguras y Las Villas, som ligger ca 50 minuters bussfärd från Baeza.

Min frukost intar jag i bussen, en banan och vatten, för jag tycker att det är i tidigaste laget att äta frukost som är van att äta den vid 10-tiden i vanliga fall.

Under färden till naturparken gör Mats Björkman en resumé om vad som hänt i Spanien det senaste dygnet och guidar oss också genom den moderna musikens värld. Det är många kända artister som kommer just från Jaén-området. Vi lyssnar till Joaquín Sabina från Úbeda, som brukar kallas för Spaniens svar på Ulf Lundell, gruppen Super, Super Marina som kommer från Baeza och Paco Ortega som kommer från Úbeda.

När vi kommer fram byter vi buss till en terrängbuss som ska ta oss ut i detta vackra område som är drygt 214.000 hektar stort och där högsta berget är 2.100 m ö h. Vi kommer dock bara upp på en höjd av 1.600 m i dag enligt vår nya guide som vi kommer att ha under dagen. Turen beräknas ta ca fyra timmar.

Det är tur att jag har packat ner varma kläder efter lager på lagermetoden för det är riktigt kyligt – inte mer än + 8 grader – men i terrängbussen känns det som minusgrader.

Bussen börjar klättra uppåt och överallt ser vi den blommande rosmarinen. Det är som en hel skog av rosmarin med sina ljuslila blommor som lutar sig ut från kullarna och utmed branterna. I parken finns det olika byar som är bebodda men där invånarantalet sjunkit. Det finns flera cortijos utmed vägen. Cortijos är gamla stenhus som är typiska bostäder på landsbygden. Byarna var befolkade fram till 60-talet då många lämnade parken för att flytta till storstäder som exempelvis Barcelona. Det finns än i dag getfarmare som bor i området.

Turen fortsätter och snart kommer vi fram till den gamla bron som det sägs att drottning Isabel red över. Det blir ett första stopp vid denna bro och den vackra floden slingrar sig mellan lummiga träd och olika stenformationer. Djuren lyser med sin frånvaro och chansen att få se några djur dagtid är väldigt liten förutom fåglar. Det är lugnt och tyst och vi hör bara bruset från vattnet och kvittrande fåglar.

Vi åker vidare. Vägen är så smal och ibland ångrar jag mig att jag sitter på den sidan där stupet går rakt ner från bussens vänstersida. I varje sväng känns det som om det bakre hjulet ska lämna kanten och bussen rasa ner för stupet eller slänten som är full med träd. Den kalkylerade risken är bitvis nog en säker död men busschauffören kör säkert och vi har säkert långt kvar till ”vägkanten”. Helt plötsligt bromsar bussen in ganska häftigt – och se där en mötande bil. Bilen får backa tillbaka på den krokiga vägen så att vi kan komma fram. En dam kliver ur bilen och tar det säkra före det osäkra och går till fots bakåt. Det är säkert svärmor som inte vill ta några chanser!

Nu är det jul igen… nej inte riktigt men på ett flertal träd ser vi växter som ser ut som bollar med små vita eller genomskinliga bär på kvistarna. Det är mistlar – de som vi använder till julen. Misteln är en halvparasit som växer på träd.

Floden Guadalquivir har sin källa och ursprung i denna park och vi åker dit för att titta på ”födelseplatsen”. Guadalquivir är ca 660 km lång och mynnar ut i Atlanten vid Cádizbukten.

Nu tar vi en väldigt kort promenad till bussen som stannat en bit bort. Vi ser en halvt riven cortijo och en mängd olika blommor och träd bland annat körsbärsträd. Det sägs att det var en familj som bodde i den gamla cortijon och de odlade dessa körsbärsträd. Jag börjar bli lite kaffesugen. När vi kommer fram till bussen är det en öppen rastplats med stenbord och stenbänkar. På ett av borden är det uppdukat med den typiska spanska kakan som är gjord på vatten, mjöl och aniskrydda och till det ett glas Málagavin. Så gott det smakade trots att det inte var kaffe – eller var det bara därför…

Vi kommer snart fram till en plats där vi hoppas få se gåsgamar och örnar och har vi tur ska vi kunna se andra fåglar också och kanske kan få en liten blick av något fågelbo som byggts i berget på andra sidan. Gåsgamen häckar i bergsområden i bland annat södra Europa. Våra guider har teleskop och kikare med för att vi ska kunna se de fåglar som nu vill visa sig. Vi har tur och får se ett antal fåglar kretsa över området där vi står.

Snart är klockan två och det är dags att åka ner till en liten by för att äta lunch. Den består i dag av en sallad med tonfisk – så klart – harsoppa och som huvudrätt blodkorv, morcilla, chorizo, stekta ägg och ugnsstekt potatis. Till efterrätt får vi frukt eller yoghurt. För min del föredrar jag en mindre kraftig lunch även om den var god. Det utbryter en liten diskussion om vad skillnaden är mellan hare och kanin eftersom jag tror att det är olika djur och framförallt smaken är annorlunda. Kanin har jag för mig är söt i smaken och hare mer åt vilthållet. Jag kan för lite om det här så jag lägger ner diskussionen utan att bli klokare men nyfiken är jag ju så jag måste ta reda på mer. Och ni kan läsa själva om ni är intresserade: Kaniner ›› Harar ›› 

Kaffet intar vi i solen på terrassen och vi får njuta av detta i nästan en hel timme innan vi fortsätter mot staden Cazorla där vi gör en rundvandring med guiden. Det är en fin liten stad där jag skulle kunna tänka mig att tillbringa lite mer tid någon gång.

Väl tillbaka i ”vår stad” Baeza är huvudet fullmatad med intressant information om natur och kultur så jag ser fram emot en lugn kväll. Birgitta och jag strosar runt i stan och tar en kort paus på hotellet för att byta om och sedan tar vi oss till en restaurang som vi sett när vi gick runt. Jag hade varit inne och frågat om den var öppen men när vi kom dit insåg vi att de svarat på frågan i presens – nu var den stängd. 

Jag haffar en kvinna på gatan och vill få en bra tapasbar rekommenderad. Hon skakar på huvudet och nämner sedan hotellets tapasbar Paco. Vi tackar och går vidare. Då kommer en man som jag frågar om han vet ett bra ställe där det inte är så mycket turister. Han nämner ett par ställen, tittar på oss, vänder på klacken och säger: jag följer med er till en bra tapasbar. Sagt och gjort lotsade han oss till den han tyckte skulle passa oss. Vi väljer att sitta inne för temperaturen kryper neråt på kvällen. Det är fotboll och de flesta verkar vara mer intresserade av matchen än av att äta och snart är baren full. Efter några tapas bestämmer vi oss för att gå tillbaka till vårt hotell. Det är en dag i morgon också.

Fotogalleri från Jaénresan dag 2
Klicka på en bild för att se alla i större format.

Föregående

Vi ses snart! Hasta pronto!
Rose-Marie